Trondheim och tävlingar

(bild lånad från trondheim.no)

Det verkar inte bättre än att jag har lyckats åstadkomma ett av mina sporadiska och mycket sällsynta blogginlägg igen. Det hade ni inte räknat med ;-)!

Jag har hittat så många fina bloggtävlingar som jag ville tipsa om så därför har jag länkat till dem här i bloggen och tänkte att jag kan väl lika gärna lämna ett livstecken när jag ändå är här ;-)!

Maken och jag var till Trondheim förra helgen. Trondheim är vår favoritstad nr 1 och även en av vår närmaste städer (trots att staden ligger i Norge). Vi har lika långt ungefär till Trondheim som till vårt läns enda stad - Östersund. Det är ungefär 23 mil till bägge städerna. Tyvärr blir det liksom inte av att man åker till Norge så ofta som man skulle önska. Desto mysigare är det när man äntligen kommer iväg.

Vi har shoppat, ätit och druckit gott och vilat mycket. Jag har t om unnat mig en eftermiddagslur både fredag och lördag eftermiddag - det måste vara tantvarning va ?! ;-).

Vid hemkomsten på söndag kväll satt jag och läste lite bloggar. Upptäckte då att vi hade bott på samma hotell som en bloggerska vars blogg jag brukar läsa: http://www.tineskreativehjorne.com/

Trist att vi inte visste om varandra innan - det hade varit trevligt att prata lite med henne annars. Hon har en butik i Trondheim och nästa gång jag åker dit ska jag inte missa den: http://tinesshop.blogspot.com/

Änglamissar

Nu har kattmamman Riggis (Rigmor) fått sällskap i katthimlen av sin pojkvän

Viktor och dotter Kajsa.

Viktor, som skulle ha fyllt 20 år i januari fick njurproblem och tappade mycket
vikt på slutet. Kajsa, som fyllde 18 år i maj, fick problem med sina bakben och
enligt veterinären så var det vanligt bland äldre katter både med njur- och
ledproblem. Trots att det var ett väldigt jobbigt beslut bestämde vi att låta
missarna få följas åt.

Kajsa kanske kunde ha medicinerats men vi kände att det inte skulle bli ett
fullvärdigt liv för henne och ingen kunde garantera att hon inte hade smärtor.
Vi trodde också att hon skulle sakna Viktor för mycket.

Nu har vi bara två missar kvar i familjen och det är väldigt tomt, tyst och
konstigt :(. Det är ju två familjemedlemmar som har försvunnit och det
kommer att ta tid att vänja sig vid tanken på att de inte kommer tillbaka.

Hur jag än gör så får jag inte till texten i inlägget! Vet inte varför det blir
så konstigt med radbyten?

Tidigare använde jag mig av någon sorts blogredigeringssajt men jag
kommer inte ihåg vad den hette - är det någon som har något tips?

Absolut ingenting!

Nej, absolut ingenting här hänt på den här bloggen på snart ett år. Jag har alldeles kommit av mig i bloggandet efter det att vi flyttade. Hade massor med idéer till blogginlägg i samband med flytten men det bidde inte ens en tumme ;-). Det har också gått upp och ner med bloggläsandet och kommenterandet. Trodde ju att jag skulle hinna/orka mkt mera sådant i samband med att vi skulle komma på plats i lägenheten och få mer fritid över nu när vi inte hade hus och trädgård att sköta men inte ens det.



Hösten var jobbig med husförsäljningen som inte gick exakt enligt planerna. Sedan hann vi precis bara städa ut oss ur huset och komma på plats i lägenheten så åkte både maken och jag på svininfluensa (barnen klarade sig som tur var). Vi var i princip totalt utslagna i två veckor och var väldigt glada att vi hade hunnit klart med flytten. Som tur är bor vi nu granne med skolan och barnen kunde ta sig dit på egen hand utan att vi behövde skjutsa dem med bilen. Efter influensan har vi inte riktigt hämtat oss känns det som om vi har varit mer eller mindre krassliga hela året.



Vi har som sagt mer fritid nu men i och med det har vi blivit latare också ;-). Jag har kommit av mig lite i mitt inredningsintresse. Antagligen beror det på att lägenheten, trots att det är en 5-rummare på 110 kvadrat, ändå känns mer begränsad i vad man kan och får göra. Lite har vi fixat efter överenskommelse med hyresvärden och någon gång i framtiden kanske jag får upp ångan och börjar blogga igen. Behåller väl bloggen tills vidare "just in case".


I april gjorde vi allvar av en dröm vi länge haft och skaffade en husbil. Vilken frihet! Vi har sedan dess varit till Dalarna (två ggr), Sundsvall (två ggr), Värmland, Norge, Tyskland, Danmark etc. Inte konstigt kanske att tiden inte verkar räcka till.

I brist på annat att visa sätter jag in ett (suddigt) foto på våra kära missar - det är inte lätt att samla alla på samma bild kan jag tala om. Edit (Eddan) till vänster är hittekatt och fyller 9 år iår. Viktor två från vänster är 19 år och har blivit så avtacklad och dålig så inom en snar framtid finns han nog inte hos oss längre :-(. Kajsa, nr tre från vänster, är Viktors dotter och hon är 18 år. Kajsa har börjat få ålderkrämpor hon också och har blivit vinglig i bakdelen. Jag mår jättedåligt över det faktum att även hon nog inte har ett fullvärdigt liv i och med detta och många av dygnets vakna timmar går just nu ut på att jag ska förbereda mig på ett liv med bara två av mina älskade missar :-(. Boris, längst till höger, är även han en vildkatt som flyttade in till oss som liten kattunge för två år sedan. Eddan och Boris är släkt med varandra och har kommit från en vildkattskoloni som vi stödmatade under många år när vi bodde i huset. Dessa två katter är ett strålande exempel på att även vildkatter kan bli tama för keligare individer har jag nog aldrig varit med om.

Ett stort TACK till er använt er av den här bloggen för att lämna kommentarer trots att det varit stiltje här inne. Vet inte om och när jag återkommer men bloggen får väl som sagt leva kvar tills vidare.

Kram till er alla